Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 11. Lejonet i Narva

På fältet väster om staden, där Karl XII slog tsar Peters arme i det berömda slaget år 1700 restes den 18 oktober 1936 ett monument till minne av den svenska segern. Monumentet bestod av en granitsockel, ritad av stadshusarkitekten Ragnar Östberg, på vilken en avgjutning av Fouquets lejon från Lejonbacken i Stockholm var uppställt. Monumentet hade möjliggjorts genom frivilligt insamlade medel i Sverige.

Till den högtidliga invigningen den 18 oktober 1936 kom från Sverige vår nuvarande konungs framlidne far prins Gustaf Adolf. I sitt följe hade han greve Folke Bernadotte. Den kungliga gästen hade anlänt till Tallinn den 17 oktober och då fått företräde hos Estlands statsäldste Konstantin Päts. Prinsen hade också hunnit med ett besök i den svenska kyrkan på Riddargatan. Samma kväll for de med tåg till presidentens sommarpalats i Toila där övernattade. På morgonen den 18 drog en snöstorm fram över Narva. Trots det dåliga vädret hade tusentals människor samlats ute på slagfältet för att övervara den högtidliga ceremonin. Militärmusik spelades, flera tal hölls och inte mindre än arton kransar lades mer vid monumentet.

Lejonet i Narva

Tillkomsten av monumentet kritiserades hårt från svenskt håll. Vad var meningen med monumentet? Professor Adolf Schück skrev 1938 i Baltisk revy "Det kunde, om ock med mindre skäl, sägas att uppresandet av ett svenskt bronslejon på Narvas hed mera vittnade om vår förkärlek att dröja vid historiska minnen än vår vilja att positivt stödja den unga estniska republiken. Slutligen har det invänts, att det lyckliga Sverige, som mer än ett sekel varit förskonat från krigets fasor, icke borde påkalla uppmärksamhet för fordomtima militära bedrifter inom ett land, där man för blott sjutton år sedan kämpade en förtvivlad kamp för sin frihet."

Bronslejonet på Narvas hed blev inte långlivat. Det sköts sönder av sovjetiska styrkor våren 1944. En ensam, illa vårdad stenhög, vid sidan av den stora infarten till Narva är allt vad som idag återstår av det stolta monumentet.