Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 10. Narva

"Icke litet överraskad blir turisten av att i den inre staden helt plötsligt bliva försatt till 1600-talet; han vandrar tyst i gränderna av en stad, som tycks ha uppstått ur det förgångna, och vågar knappast tala högt av fruktan för att allt som genom ett trollslag igen skall försvinna. Men hur overklig omgivningen än verkar - dessa nästan alltigenom väl bibehållna byggnader i 1600-talsbarock skola ännu överleva generationer".

Citatet är hämtat från guideboken "Känner ni Estland?" vilken utkom i Tallinn 1939. Författaren hette Arnold Soom och han var stadsarkivarie i Narva. Knappast kunde väl han ens i sin vildaste fantasi föreställa sig att det Narva som han så lyriskt beskriver, inte genom ett trollslag, men genom en kraftig sovjetisk bombräd i början av mars 1944 skulle totalförstöras. Soom befann sig själv i Narva i mars 1944 och såg från sin bostad hur en bomb föll ner i stadsarkivet och förvandlade det till ett brinnande eldhav. Förödelsen efter bombanfallet var mycket stor men likväl planerade man efter kriget att bygga upp Narva igen. Men så hölls i början av 1950-talet ett mycket berömt plenum i Tallinn där de nya makthavarna beslutade att tiden nu var kommen att bygga Sovjetestlands första sanna socialistiska stad. Valet föll på Narva och med hjälp av kraftiga grävmaskiner jämnade man med marken återstoden av vad man ansåg vara en borgerlig fascistisk stad. Och där en gång nordeuropas ståtligaste barockstad legat uppfördes i rask takt sovjetiska grå lamellhus alla byggda efter en och samma ritning. Endast tre hus sparades och ett av dem var Rådhuset som blev pionjärpalats.

Rådhuset i Narva

Narva blev svenskt genom Ponus De la Gardies erövring 1581 och Sverige hade därmed tryggat handelsvägen mot Ryssland. Axel Oxenstierna fann Narva vara en så pass viktig stad i Stormaktssverige att han föreslog att man borde göra den till rikets andra huvudstad och att Hennes Kungliga Majestät, det vill säga drottning Kristina, vart fjärde år skulle styra sitt vidsträckta rike från Narva. Oxenstiernas planer realiserades aldrig. Men under 1600-talets senare hälft upplevde staden ett starkt ekonomiskt uppsving vilket bland annat resulterade i en omfattande nybyggnation av staden. Ståtliga borgarhus i sten med vackert skulpterade portaler uppfördes längs alla Narvas gator. Mitt i staden byggdes omkring 1670 Stormaktssveriges pampigaste rådhus. Ritningarna justerades av Nicodemus Tessin i Stockholm innan arbetet påbörjades. Alldeles intill rådhuset byggdes mot slutet av samma århundrade ett magnifkt börshus, så ståtligt och påkostat att stadens råd klagade hos kungen i Stockholm och sade att Narvas köpmän gripits av storhetsvansinne. Köpmännen svarade med att börshuset var ett bevis på stadens goda ekonomi.

Vid slutet av 1600-talet påbörjades efter initaitiv från Stockholm byggandet av en ny befästningsgördel runt staden. Arbetet leddes av Erik Dahlberg som med de nya befästningsanläggningarna även utökade stadens yta norr om den tidigare stadskärnan. Här ritade Dahlberg en ny idealstad med regelbundna kvarter grupperade kring en huvudgata som mynnade vid den pampiga, men aldrig uppförda, Konungsporten. Arbetet med bastionerna pågick fram till 1704 då staden föll i ryssarnas händer. Namnen på bastionerna Victoria, Fama, Triumphator, Gloria etc. Och vilka sovjetmakten tursamt aldrig ändrat vittnar alltjämt om den betydelse som man i Stockholm en gång i tiden tillmätte staden Narva.