Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 23. Svenska gymnasiet på Nuckö

På Nuckö norr om Haapsalu levde före andra världskriget omkring 2000 estlandssvenskar. I orten Birkas vilken ligger strax söder om Nuckö kyrka låg under mellankrigstiden en estlandssvensk folkhögskola vars verksamhet bland annat finansierades genom bidrag från Sverige. I Nuckö församling verkade under några år på 1930-talet den svenska prästen Sven Danell som i sin bok Guldstrand bättre än någon annan skildrat livet i denna trakt.

Hösten 1944 lämnade nästan alla estlandssvenskar sina hem och därmed tystnade det svenska språket i denna del av Estland. Så småningom försvann också de gamla estlandssvenska byarna. Eftersom området är ett kustområde var det strängt bevakat av sovjetisk militären och ingen fick resa dit utan tillstånd. Mot slutet av 1980-talet, då det åter blev möjligt att besöka de gamla svenskbygderna, vaknade efterhand hos de estniska myndigheterna ett intresse för den estlandssvenska kulturen. Ett konkret uttryck för detta intresse var tillkomsten av det svenska gymnasiet i Birkas. Till en början hade man tänkt att den nya skolan i Birkas skulle bli en vanlig statlig skola. Men när det stod klart för myndigheterna vilket kulturarv som fanns på Nuckö och i Birkas beslöt man sig för att ta vara på de svenska traditionerna och göra skolan till ett svenskt gymnasium där man som första främmande språk skulle studera svenska.

Svenska gymnasiet på Nuckö

Man kan säga att det svenska gymnasiet på Nuckö står som en symbol för det återuppväckta intresset för Sverige och för det svenska språket och kulturen som finns i dagens Estland. Detta intresse som har starka historiska rötter har genom de återupptagna förbindelserna mellan våra länder fått ny livskraft och kommer, om ingen främmande makt lägger hinder i vägen, att bestå i många årtionden framåt.