Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 13. Georg Stiernhielm och gården Vasula

Det är få svenskar som känner till att den svenske skaldekonstens fader Georg Stiernhielm levde en lång tid av sitt vuxna liv i staden Tartu och på sitt gods Vasula, beläget strax norr om Tartu. Georg Stiernhielm som före att han adlades av Gustav II Adolf hette Göran Lilja, var född i Dalarna. Till Livland kom han med Johan Skytte år 1630. Samma år utnämndes Stiernhielm till assessor vid den nyinrättade hovrätten i Tartu.

Stiernhielm som tydligen var en mycket hetlevrad och lynnig person hamnade ofta i konflikt med sin omvärld. Under ett barndop i Tartu kom han i slagsmål med ståthållaren Fabian Fersen och i den duell som följde skadade Stiernhielm sin högra hand så pass allvarligt att han blev tvungen att återstoden av livet skriva med vänster hand. 

Vasula

Godset Vasula inköpte Stiernhielm 1636 och egendomen förblev i hans ättlingars ägo ända fram till 1920-talet. Även staden Tartu var spekulant på Vasula och under en rad av år pågick en process mellan den lynnige Stiernhielm och staden om godset. Det var först sedan Stiernhielm fått stöd från ståthållaren Bengt Oxenstierna och senare drottning Kristina som processen upphörde. Rättegången blev emellertid mycket kostsam för Stiernhielm vilket medförde att han fick avstå från sina andra gods till staden.

I början av 1640-talet var Stiernhielm i Stockholm men återvände till Tartu 1645. Troligt är att han vid denna tid började författa eposet Herkules som är en av hörnstenarna i den svenska litteraturhistorien. År 1656 intog, brände och plundrade ryssarna Tartu med omnejd. Även godset Vasula brändes ner. 

En minnessten över Georg Stiernhielm

Stiernhielm flydde med sin familj till Stockholm och återvände aldrig till Estland. Tack vare kungligt stöd kunde Stiernhielm arberta vidare på Herkules, vilket trycktes år 1658.  Gården Vasula förblev i släktens ägo fram till 1921. På 1800-talet uppfördes en ny herrgårdsbyggnad i nyklassisk stil. Under den estniska självständighetstiden användes Vasula som jordbruksskola. Någon gång på 1950-talet brann herrgården. Kvar finns idag endast en igenvuxen stentrappa. På initiativ av svenska föreningen i Estland restes 1990 på den plats där herrgården legat en minnessten över Georg Stiernhielm, utförd av konstnären Ado Koch.