Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

 

Kapitel 1. Johan III:s rikssal och kungamötet i Tallinn 1589

Kort efter att svenskarna tagit herraväldet över staden Tallinn påbörjades en ombyggnad av den gamla ordensborgen på Domberget. Arbetet leddes av Anders Larsson Målare, känd i den svenska konsthistorien för sina insatser på Gripsholms slott.  Ombyggnadsarbetet intensifierades sedan Johan III blivit kung. Nu skulle resterna av den medeltida ordensborgen omvandlas till ett värdigt renässansslott. Nya kungliga bostadsvåningar och kanslirum skapades och för att klara av det omfattande arbetet togs extra arbetskraft från Finland.

Det viktigaste nytillskottet var rikssalen som uppfördes längs borgens sydvästra mur. Arbetet leddes av inkallade polska byggmästare och rikssalsbygget var såväl utvändigt som invändigt den första byggnaden i renässansstil i Estland. Salen var tjugofem meter lång och elva meter bred och hade ett platt innertak av trä. Sannolikt bestod den fasta inredningen av väggmålningar och dekorativ renässansskulptur. Upp till rikssalen ledde från borggårdssidan en dubbeltrappa som avslutades med en öppen trumpetargång. I den västra borgmuren högg man upp tre stora fönsteröppningar som gav rikssalen ljus.

Rikssalen, liksom den nya kungliga bostadsvåningen, stod klar till Johan III:s och Sigismunds möte i Tallinn i augusti 1589. Den officiella anledningen till mötet var att Johan III och hans son Sigismund skulle träffas för att diskutera hur Sverige och Polen gemensamt skulle försvara sig mot den hotande ryssen. Men egentligen skulle far och son mötas för att tillsammans i hemlighet planera Sigismunds abdikation. Johan III:s förhoppning var att Sigismund efter mötet i Tallinn skulle följa med sin far hem till Sverige.

Johan III anlände till Tallinn den 5 augusti 1589. Med sig hade han sin unga drottning Gunilla Bielke, flera riksråd och 3000 soldater. Kungen och drottningen bodde på slottet, medan soldaterna bodde ute i staden. Efter tre veckors lång väntan anlände kung Sigismund följd av sin syster prinsessan Anna, flera polska senatorer och adelsmän samt en arme om 2000 man. Redan från första stund uppstod oenighet mellan de svenska och polska soldaterna och det gick inte en dag utan att någon sårades eller dödades.

Slottet i Tallinn

En bevarad krönika berättar att sedan kung Sigismund anlänt till Tallinn och hälsat på sin far fördes han till ett rum i slottet där en tronstol av silver var uppställd, så stor att tre personer kunde sitta i den. På var sida om tronstolen fanns två pelare på vilka två förgyllda kronor vilade. Kanske denna tronstol stod i den nya rikssalen.

Knappt hade Sigismund anlänt förrän hemligheten om abdikationsplanerna läckte ut och ryktet spreds att Johan III ville ta med sig sin son till Sverige. Detta skapade stor oro bland såväl polacker som svenskar och endast efter några dagar höll de polska senatorerna rådslag och beslöt att snarast återvända till Polen, givetvis i sällskap av sin konung. Deras beslut stärktes då nyheten nådde dem att tatarerna hade anfallit Polens södra gräns och några polska senatorer återvände nu omedelbart hem.

Både svenskarna som polackerna försökte övertala Johan III att ge upp tankarna på att få Sigismund med till Sverige. Men kungen var envis och omöilig att komma till tals med. När det visade sig att han var orubblig i sitt beslut vände man sig till Sigismund. Svenskarna som under inga som helst omständigheter ville se honom i Sverige talade om missförhållandena i landet, om skatterna, om krigsfolkets leda och om intrigerna och misshushållningen vid hovet. De hotade även Sigismund och sa att fara fanns att "oro" skulle uppstå i landet om han följde med sin far.

De polska senatorena vädjade till Sigismunds ansvarskänsla och åberopade den kungaed han svurit då han besteg Polens tron år 1587. Man sade att om Sigismund följde med till Sverige skulle man låta hämta en ny konung från Ryssland vilket ofelbart skulle leda till krig mellan Sverige och Ryssland.

Efter många och långa förhandlingar gav till sist den envise Johan III med sig och Sigismund fick återvända till Polen. Johan utkrävde dock ett löfte om att Sigismund skulle få resa till Sverige inom kort, vilket de polska senatorerna lovade. Den 30 september lämnade Sigismund Tallinn och for via Riga tillbaka till Krakow. I sitt följe hade han de svenska adelsmännen Gustav Brahe, Erik Bielke och Erik Ribbing. Johan III lämnade några dagar senare djupt förbittrad och olycklig. Han skulle aldrig mer återse sin son. Mötet i Tallinn som kungen hade satt så stor förhoppning till hade vänts till en tragedi för hans del och det skulle i sinom tid få mycket negativa konsekvenser i de svensk-polska förbindelserna.

Något bestående minnesmärke från kungamötet sensommaren 1589 finns inte i Tallinn. Inte heller finns den magnifika rikssalen bevarad. Den revs på order av kejsarinnan Katarina den Stora under 1700-talets senare hälft för att ge plats för ett nytt slott i rokokostil, avsett som residens för guvernören över Estland. Kvar av rikssalen finns endast de tre, sedan länge igenmurade, fönsteröppningarna i borgens västfasad. Om man nalkas domberget från västsidan ser man dem klart och tydligt i muren vid sidan om tornet Långe Hermann.